Jane Eyre vs. Sookie Stackhouse

Jag har nu läst ut de tio första böckerna i serien om Sookie Stackhose. Jag längtar efter att få se säsong 4 och att läsa 11 och 12 men får så länge nöja mig med lite Armstrong.

För några böcker sedan, ca nr 6 tror jag, så slog det mig att Sookei och Jane nog har en del gemensamt. Bör kanske förklara min hatkärlek till Jane Eyre först. Försökte läsa boken på gymnasiet men blev grymt besviken och uttråkad men lyckades på något sätt ändå skriva en bokrapport om den. När jag senare läste engelska i Kalmar så stod självklart klassikern på litteraturlistan. Jag blev således tvingad att ta mig igenom bok*******. Den är så tråkigt dramatsik. Berta tycker jag verkade mer intressant och jag har för mig att det finns vissa vampyrteorier om henne. Jag förstår varför den är en klassiker. Jag förstår att på den tiden den skrevs så framstår Jane som en stark kvinna som är stark, intelligent och inte låter sig hunsas. Men visst är hon tråkig och präktigt? Det senare kan jag inte kalla Sookie. Visst… I början tyckte jag hon var ett riktigt surkart och jag tyckte nästan synd om Bill (som i och för sig är en riktig mes och toffel). I längden växer dock Sookie och hon framstår precis som Jane som en stark, intelligent kvinna som inte låter sig hunsas. Visst blir hon lurad och ibland kanske även manipulerad för att andra skall få sin vilja fram men det brukar ändå sluta med att Sookie är den som överlever, både med övernaturlig hjälp och intelligens. Stundtals är även Sookie lite präktig men hon har en gnista som Janse saknar. Skall erkänna att det är ca 14 år sedan jag läste Jane Eyre och kanske jag borde läsa om den för jag har helt andra referensramar idag än vad jag hade då. Det roliga var att strax efter att jag jämfört de två så refererar Sookie till boken Jane Eyre men jag kommer inte ihåg sammanhanget.

Dead to the world (spoilervarning)

Det är titeln på den fjärde boken i serien om Sookie Stackhouse, barservitrisen i Bon Temps – Louisiana, som verkar bli mer och mer insyltad i de övernaturliga väsens värld trots att hon bara känt till dem ett par år. Dess utom går hon från att ha svårt att dejta och därför vara oskuld (pga att hon är telepat) till att vara åtrådd av såväl vampyrer som varulvar och hamnskiftare.

Jag gillar verkligen denna boken. Erik, den döläckra vampyren som spelas av Alexander Skarsgård i TV-serien, har tappat minnet tack vare en häxa och visar en helt ny sida av sig själv som Sookie har svårt att motstå. Det är lite Twilight över det men i stället för att dras mellan en vampyr och en varulv/hamnskiftare dras Sookie mellan två vampyrer, en varulv, en hamnskiftare och har dess utom fått ett frestande erbjudande från ytterligare en av det sista slaget. Fjärde boken av så vitt jag vet av tretton… vart ska det sluta? Stackars flicka.

Björnkött och änglar

Björnköttet var mycket gott. Påminner om älgkött och sambon gruffade när jag tyckte att det påminner om mammas levergryta i smaken. Nu gillar han inte lever men har heller aldrig smakat mammas levergryta så jag tycker inte han skall gruffa. Till köttet hade vi potatis och sås gjord av skyn från köttet. Björn skall ligga i marinad några dagar för att bli bra och i våran var det rödvin, lök, morötter med mera.

Björnstek på väg in i ugnen.

Björnstek

På läsfronten är det lite trögt. Har annat att göra helt enkelt så det är inte pga boken. Jag har läst tionde boken i J.R. Wards böcker om the black dagger brotherhood och läser nu den tredje av hennes böcker om ängeln Jim Heron som försöker rädda alla själar från att i evighet brinna i helvetet. Tur att jag inte läste dem tvärt om då de hör ihop så sett att änglaboken tar vid där vampyrboken slutar men kan absolut läsas var för sig. Efter det får det bli True Blood igen. Jag fick de tio första i julklapp av sambon. Styck kostar de ca 75 kronor men i den boxen kostar de 399 för tio stycken (från trustworthy CDON).

Iron Fey completed

Då har jag läst ut den sista boken – The Iron Knight. Jag hade fysisk smärta i bröstet under en del av boken. I know – I’m a weeper. Jag gillade verkligen den här serien även om vissa delar kan anses naiva, lånade, osannolika (well hello!! it is fairy land) och man börjar undra hur det står till med en när man om och om igen fastnar för ungdomsböcker. En kollega sa en gång att det var en del med charmen med vårat jobb, att eftersom vi arbetar med ungdomar så håller vi oss kvar i ungdomen till viss del. Nu lämnar jag dock ungdomsböckerna bakom mig för en stund för att fokusera på true blood och sedan kanske läsa om J.R. Wards böcker eller Isfolket (då har jag att göra ett tag för det är 47 böcker). Jag har inte läst de sistnämnda på över tio år så det är väl dags. Över 20 år sedan jag läste dem första gången så det skall bli spännande att se om jag hittar magin i dem igen.

http://www.juliekagawa.com/

Love CDON

Idag beställde jag del tre och fyra i The Iron Fey. CDON hade dem i pocket, på engelska, för 89 kr styck. 🙂 Detta betyder att jag slipper vänta i två månader på del tre och sedan gudarna vet hur länge på del fyra.

Beställer ofta grejer hos CDON och jag tycker de sköter sig fint. Det kanske inte alltid är det billigaste stället och det blir ofta mer än vad man tänkt sig. Vågar inte tänka på hur många tusen jag lägger där varje år… huga!!

Byrd & Shayne

För någon vecka sedan läste jag ut sista boken i Rhyannon Byrds triologi om Blodsjägarna, ”I skydd av mörkret”. Som ofta blir det lite krystat och nödlösningar i ett försöka att ha en spännande story som bakgrund för kärleksproblemen som ska stå i centrum men för dem som vill uppleva hjärta och smärta så är den helt ok.

Igår läste jag ut tredje delen i Maggie Shaynes serie om vampyrer som jagas av den statliga organisationen UPF. UPF vill fånga vampyrer och de utvalda som kan bli vampyrer för att forska på dem och anser att de är djur. Jag har inte läst del två men del ett gillade jag inget vidare. Visst fanns där spänning men storyn kändes ändå platt. I ”Gryningstimmar” finns det en helt annan elektrisitet mellan huvudkaraktärerna och det var först mot slutet som jag tyckte det blev överdrivet. Har börjat på del fyra där UPF får en mer central roll och där deras experiment känns som tagna ur Joseph Mengeles sjuka huvud.

Varulvar, WW2 och Eat, Pray, Love

Läsandet har det varit relativt dåligt med den sista tiden. Har inte direkt fastnat i de böcker jag påbörjat. Har en bok som legat brevid sängen i säkert två år. Andra böcker har kommit emellan och jag kommer inte ihåg sist jag försökte läsa den.

Skrev i ett tidigare inlägg om boken jag påbörjat som är skriven av en man som var med i Hitlers arme under andra världskriget. Jag börjarde på den och det är intressant att läsa hans analys om varför han blev nazist, hur han påverkades av sin far och av omgivningen. Jag kom inte så långt… Jag såg filmen eat, pray, love med Julia Roberts och tänkte att jag måste läsa boken för den innehåller säkert mycket mer än filmen. Så när den kom med posten kunde jag ju inte låta bli att slänga mig över den i stället. Elizabeth Gilbert heter författaren och det är henne själv det handlar om. Bitvis älskar jag den, när hon berättar om livet i Italien och jag bara vill göra precis som hon; lämna allt för att åka till Rom i fyra månader bara för att lära mig Italienska och njuta av livet. Bitvis blir hon dock långrandig med sin beskrivningar och förklaringar. Väldigt amerikansk där hon är för rädd att trampa någon på tårna vad gäller religion och politik. Bäst att hålla sig vän med så många som möjligt så kanske man säljer mer böcker…

Under tiden har min hög med Harlequin nocturneböcker växt. Jag kände att jag ville dras med och inte behöva tänka så mycket. Så i förrgår började jag läsa ”Kallad av mörkret” av Rhyannon Byrd och i morse vid niotiden läste jag de sista sidorna. Det är skönt att få rensa ut hjärnan så här inför jobbstarten med en bok vars innehåll inte är för komplicerat. Jag stör mig bitvis på den dåliga översättningen och det sliskiga språket men storyn dras jag med av och karaktärerna är precis som de ska vara i den här genren. Starka och svaga, vackra och snygga. Där finns en fiende och löfte om en fortsättning (detta var bok 1/3). För omväxlings skull så är det varulvar och inte vampyrer som står i centrum.

Framöver kommer det nog inte bli mycket läst. Semestern är över och höstterminen drar igång i veckan som kommer. Jag skall dess utom börja plugga igen på halvfart så det kommer bli mycket studentlitteratur.

Tidigare äldre inlägg