Jane Eyre vs. Sookie Stackhouse

Jag har nu läst ut de tio första böckerna i serien om Sookie Stackhose. Jag längtar efter att få se säsong 4 och att läsa 11 och 12 men får så länge nöja mig med lite Armstrong.

För några böcker sedan, ca nr 6 tror jag, så slog det mig att Sookei och Jane nog har en del gemensamt. Bör kanske förklara min hatkärlek till Jane Eyre först. Försökte läsa boken på gymnasiet men blev grymt besviken och uttråkad men lyckades på något sätt ändå skriva en bokrapport om den. När jag senare läste engelska i Kalmar så stod självklart klassikern på litteraturlistan. Jag blev således tvingad att ta mig igenom bok*******. Den är så tråkigt dramatsik. Berta tycker jag verkade mer intressant och jag har för mig att det finns vissa vampyrteorier om henne. Jag förstår varför den är en klassiker. Jag förstår att på den tiden den skrevs så framstår Jane som en stark kvinna som är stark, intelligent och inte låter sig hunsas. Men visst är hon tråkig och präktigt? Det senare kan jag inte kalla Sookie. Visst… I början tyckte jag hon var ett riktigt surkart och jag tyckte nästan synd om Bill (som i och för sig är en riktig mes och toffel). I längden växer dock Sookie och hon framstår precis som Jane som en stark, intelligent kvinna som inte låter sig hunsas. Visst blir hon lurad och ibland kanske även manipulerad för att andra skall få sin vilja fram men det brukar ändå sluta med att Sookie är den som överlever, både med övernaturlig hjälp och intelligens. Stundtals är även Sookie lite präktig men hon har en gnista som Janse saknar. Skall erkänna att det är ca 14 år sedan jag läste Jane Eyre och kanske jag borde läsa om den för jag har helt andra referensramar idag än vad jag hade då. Det roliga var att strax efter att jag jämfört de två så refererar Sookie till boken Jane Eyre men jag kommer inte ihåg sammanhanget.

Annonser

Dead to the world (spoilervarning)

Det är titeln på den fjärde boken i serien om Sookie Stackhouse, barservitrisen i Bon Temps – Louisiana, som verkar bli mer och mer insyltad i de övernaturliga väsens värld trots att hon bara känt till dem ett par år. Dess utom går hon från att ha svårt att dejta och därför vara oskuld (pga att hon är telepat) till att vara åtrådd av såväl vampyrer som varulvar och hamnskiftare.

Jag gillar verkligen denna boken. Erik, den döläckra vampyren som spelas av Alexander Skarsgård i TV-serien, har tappat minnet tack vare en häxa och visar en helt ny sida av sig själv som Sookie har svårt att motstå. Det är lite Twilight över det men i stället för att dras mellan en vampyr och en varulv/hamnskiftare dras Sookie mellan två vampyrer, en varulv, en hamnskiftare och har dess utom fått ett frestande erbjudande från ytterligare en av det sista slaget. Fjärde boken av så vitt jag vet av tretton… vart ska det sluta? Stackars flicka.

Björnkött och änglar

Björnköttet var mycket gott. Påminner om älgkött och sambon gruffade när jag tyckte att det påminner om mammas levergryta i smaken. Nu gillar han inte lever men har heller aldrig smakat mammas levergryta så jag tycker inte han skall gruffa. Till köttet hade vi potatis och sås gjord av skyn från köttet. Björn skall ligga i marinad några dagar för att bli bra och i våran var det rödvin, lök, morötter med mera.

Björnstek på väg in i ugnen.

Björnstek

På läsfronten är det lite trögt. Har annat att göra helt enkelt så det är inte pga boken. Jag har läst tionde boken i J.R. Wards böcker om the black dagger brotherhood och läser nu den tredje av hennes böcker om ängeln Jim Heron som försöker rädda alla själar från att i evighet brinna i helvetet. Tur att jag inte läste dem tvärt om då de hör ihop så sett att änglaboken tar vid där vampyrboken slutar men kan absolut läsas var för sig. Efter det får det bli True Blood igen. Jag fick de tio första i julklapp av sambon. Styck kostar de ca 75 kronor men i den boxen kostar de 399 för tio stycken (från trustworthy CDON).

Iron Fey completed

Då har jag läst ut den sista boken – The Iron Knight. Jag hade fysisk smärta i bröstet under en del av boken. I know – I’m a weeper. Jag gillade verkligen den här serien även om vissa delar kan anses naiva, lånade, osannolika (well hello!! it is fairy land) och man börjar undra hur det står till med en när man om och om igen fastnar för ungdomsböcker. En kollega sa en gång att det var en del med charmen med vårat jobb, att eftersom vi arbetar med ungdomar så håller vi oss kvar i ungdomen till viss del. Nu lämnar jag dock ungdomsböckerna bakom mig för en stund för att fokusera på true blood och sedan kanske läsa om J.R. Wards böcker eller Isfolket (då har jag att göra ett tag för det är 47 böcker). Jag har inte läst de sistnämnda på över tio år så det är väl dags. Över 20 år sedan jag läste dem första gången så det skall bli spännande att se om jag hittar magin i dem igen.

http://www.juliekagawa.com/

Byrd & Shayne

För någon vecka sedan läste jag ut sista boken i Rhyannon Byrds triologi om Blodsjägarna, ”I skydd av mörkret”. Som ofta blir det lite krystat och nödlösningar i ett försöka att ha en spännande story som bakgrund för kärleksproblemen som ska stå i centrum men för dem som vill uppleva hjärta och smärta så är den helt ok.

Igår läste jag ut tredje delen i Maggie Shaynes serie om vampyrer som jagas av den statliga organisationen UPF. UPF vill fånga vampyrer och de utvalda som kan bli vampyrer för att forska på dem och anser att de är djur. Jag har inte läst del två men del ett gillade jag inget vidare. Visst fanns där spänning men storyn kändes ändå platt. I ”Gryningstimmar” finns det en helt annan elektrisitet mellan huvudkaraktärerna och det var först mot slutet som jag tyckte det blev överdrivet. Har börjat på del fyra där UPF får en mer central roll och där deras experiment känns som tagna ur Joseph Mengeles sjuka huvud.

Svart Natt av Susan Krinard

Sista boken jag läste ut var Svart Natt av Susan Krinard. Den är med i Harlequin Black Rose Nocturne-serie. Det ät tyvärr inte en av de bättre böcker jag läst, tvärt om. Romantiken är klassisk Harlequin och då påstår förlaget att de förnyat sig. Hjärta och smärta av den slimigaste sorten. Här finns dock allt, olycklig kärlek, gängkrig, hemliga sällskap, mord, vampyrer, varulvar (en i alla fall), en naiv hjältinna och en hjälte tyngd av dåligt samvete. Den är lättläst men dåligt översatt. Ibland känns det som om det saknas något i handlingen, som om något hoppats över.

För er som vill skapa er en egen uppfattning rekomenderar jag att ni börjar med att kolla in bokens hemsida där det finns ett uttrag med. http://www.susankrinard.com/DarkOfTheMoon.htm

Boken jag håller på med nu är inte en fictionroman utan en självbiografi: Fångad av hakkorset av Bruno Manz; nazist ohc soldat i tredje riket.

Sköna lästips

Avslutade som sagt sista av de J. R. Wardböckerna jag hade hemma och funderade på vad jag skulle läsa här näst. Slängde ut frågan på facebooke, mest som att tänkta högt. Jag har en massa böcker hemma som jag inte läst och det står nu mellan att läsa om Twilightböckerna innan nästa film kommer, True Blood-böckerna innan jag ser nästa sesong eller en av alla de nocturneböcker jag har liggande på mitt nattduksbord. Till min stora glädje strömmade det in tips från mina vänner och jag tänkte att jag skulle göra något vettigt med alla tipsen och lägga upp dem här. Så sett kan jag själv lätt återvända till dem när jag behöver dem.

Kompisens lillbrorsa:
Troy! av David Gemmel
Viking triology av Tim Severin
Före detta elev:
House of night- serien av P. C. Cast och Kristen Cast
Kollega och vän:
”Backpackercharter till vattenhålet”, handlar om en tjej som åker med ”Rosa bussarna” i Afrika av Linda Runarsdottir
Syrran:
Strindbergs sjärna av Jan Wallentin

Kollega och barndomskamrat:

Samlade svenska kulter kanske =) svenska skräcknoveller

Rollspelsvän och avlägsen släkting

Bernard Cornwell: Lords of the north,The
pale horesman,Sword song,Burning land bra serie om danskar britter och saxar ca
860-900 tror jag….

A song of ice and fire av George R. R. Martin

Pyssling med gemensamt intresse för vampyrer, scrapbooking och fotografering:

City of glas böckerna

Vampire academy

Shannaras med Terry Brooks